Sonen har nu varit mammafri och maken makafri i hela fem dygn och fler dygn ska det bli då turnén avslutas först nästa vecka. Tänk om de glömmer bort mig…

Dessa fem dygn har visserligen passerat ganska fort då jag har haft fullt upp med att spela, köra bil och leta gratisparkering i Stavanger. Dessutom är mina kära Woodpeckerskollegor så trevliga att de bidragit till att jag nästan glömt bort att sakna min lilla familj. Men så kom helgen… Efter sista föreställningen flög hälften av kvartetten hem till sina nära och kära och hälften av oss stannade i Stavanger.

”Men om du är barn o manledig ska du väl sova…!” CC

Sysselsättning är nyckeln till att få tiden att gå fortare. Så jag gjorde några försök att chatta med en gammal barndomsvän, men våra olika dygnsrytmer gjorde att vi i princip skickade flaskpost till varandra. Jag skickade ett meddelande runt 23-tiden i måndags. Hon svarade vid middagstid dagen efter. Jag skrev vid frukost i onsdags. Hon svarade i ottan i torsdags. När jag då svarade henne någon minut senare får jag följande svar: ”Men om du är barn o manledig ska du väl sova…!” Helt rätt kära du. Helt rätt. Utan man och barn borde jag ta sovmorgon varje dag, men eftersom det är en skolturné vi är på och skolorna ligger ca 50 minuter ifrån hotellet behöver vi ibland köra vid 7-snåret…Fördelen är istället att vi är färdiga runt 13-tiden och tillbaka vid hotellet före 14.00.

Appropå sysselsättning har jag väldigt angenäma sysslor framför mig. I går och idag fick jag i min e-postlåda inte mindre än tre färska stycken komponerade av elever från Lilla Akademien som jag ska uruppföra nästa lördag i Västerås Konserthus (10 november kl. 15.00). ”Fågelfän” av Arvid Hansell, ”It depends” av Rode Gustavsson och ”Salbacio Baciius” av Gabriella Wetter Burman. Läs mer om det i kommande blogginlägg. Förövrigt befinner jag mig ju för tusan i fantastiska Stavanger. Oljemuseum, fjordar…jag kommer nog att kunna sysselsätta mig i helgen.