Vi anlände till Porto runt femsnåret lokal tid. Kate och Pernille från Köpenhamn, Caroline från Oslo och jag från Stockholm. Vid utgången stod vår chaufför och väntade med en skylt där det stod Woodpeckers Recorder Quartet. Han körde oss genom eftermiddagsrushen raka vägen till hotellet. Vi checkade in. Pernille och jag fick dela rum. När vi slog upp dörren till vårt rum såg vi med stor förfäran på den lilla lilla minidubbelsängen i det stora stora rummet. En kudde…ett täcke…Oj oj hur tänkte de? En fröken Petersen i vecka 33 och en fru Widell med sömnbrist sedan april. När vi försökte be om en extra säng blev vi nekade och när vi bad om ett extra täcke fick vi nej innan vi ens hann ställa frågan. Men efter lite lirkande lyckas vi charma till oss en extra filt och hela två extra kuddar.
För att använda det amerikanska uttrycket…Anyway…
Gratis wifi blev räddningen.
Vi begav oss till Casa da Música, lyssnade 1,5 h på REMA-konferens och gick sedan iväg för att repa inför morgondagens framträdande.
To be continued…